Människan har sedan urminnes tider utsmyckat sig med smycken av olika slag. De första smyckena som tillverkades var enkla och bestod av vackra eller betydelsefulla föremål såsom skal, fjädrar, ben och färgade stenar som fanns runt omkring i naturen. Man har på den Afrikanska kontinenten funnit enkla smycken av snäckskal som daterar cirka 75 000 år tillbaka i tiden samt över 40 000 år gamla pärlor som tillverkats av strutsäggskal som perforerats i Kenya.

Tidiga smycken som man funnit utanför Afrika är Cro-Magnon-halsband och armband. Dessa var mycket enkelt gjorda och bestod av tänder, ben och sten som träddes på djursenor eller snören. I södra Ryssland fann man snidade armband tillverkade av mammutdelar och i en grotta i Monaco hittades ett enkelt halsband tillverkat av fiskben som daterats till att vara cirka 25 000 år gammalt.

De tidigaste smyckena som tillverkats av koppar är cirka 7000 år gamla. Österrikes ”Museum of Ancient History” avslöjade år 2012 att man funnit en kvinnlig smyckesarbetares grav. Tidigare antog arkeologerna att detta yrke, finmetallarbetare, endast utfördes av män. I och med detta arkeologiska fynd har arkeologerna tvingats att omvärdera sina tidigare föreställningar om vilka yrken män respektive kvinnor utförde under förhistorien.

Färgade stenar, som senare visat sig vara ädelstenar, har i alla tider beundrats för sin skönhet. Diamanter, däremot, blev inte populära förrän folk lärde sig att slipa dem under 1300 talet för att få fram glansen.

Ädelstenar har genom tiderna blivit en betydligt viktigare del av smyckestillverkningen men även så kallade halvädelstenar har varit lika omtyckta.

Många av de smycken som fortfarande tillverkas idag har ett ursprung som ett funktionellt objekt. Broscher och stift kommer ursprungligen från spännen som höll ihop klädesplagg och hängen samt ringar användes tidigt som tecken på myndighet, rang och identifiering.

Under forntiden bars smycken ofta för olika magiska egenskaper. Det kunde handla om amuletter som gav skydd mot sjukdom samt otur eller smycken som var tänkta att ge ägaren kontroll över exempelvis kärlek och rikedom.

Vigselringar gjordes för att symbolisera det band som två personer ingått genom giftermål.

Slavar tvingades bära armband som visade vem deras ägare var.

I det tidiga Europa var det endast de verkligt rika, kungligheter samt högt rankande tjänstemän inom kyrkan, som fick bära ädelstenar. Ädelstenar var ett tecken på makt och rikedom och de vanliga som önskade efterlikna de rika fick helt enkelt bära billigare smycken.

Stamsmycken däremot är gjorda av stammens hantverkare som använder sig av lokala föremål för att skapa smycken som har kulturell betydelse för bäraren. Hantverkaren väljer material mycket noggrant baserat på tradition, tillgänglighet och betydelse.

När man följer spåren och utvecklingen av smycken från Afrika, forntida Egypten till antika Rom och Grekland, Europa och USA, kan man se hur smycken utvecklats med tiden till de smycken vi ser idag.