Antika Grekland var en mycket händelserik tidsålder med produktiva författare som gärna talade om smycken och hur dessa inverkade på det dagliga livet. Så tidigt som 1200 före Kristus återspeglade smyckena i Grekland välståndet i samhället. Till en början kopierade man österländska motiv men med tiden utvecklade grekerna en egen stil och design baserad på deras gudstro och olika symboler. De vanligaste smycken från Grekland var ringar, hårnålar, kronor, örhängen, halsband, broscher och armband. I smyckena kombinerades ädelstenar från öst tillsammans med etruskernas excellenta guldarbete. De hade bland annat fulländat en metod för tillverkning av små guldpärlor. Ibland bar de grekiska kvinnorna halsband med över sjuttio dinglande miniatyrvaser.

Majoriteten av de ädelstenar som används idag hade redan upptäckts under romartiden. Myt och magi genomsyrade samhället och man hanterade ädelstenar med stor respekt. Det fanns även andra syften i smyckestillverkningen i antika Rom. Exempelvis var hårnålarna för de romerska kvinnorna tillräckligt långa för självförsvarssyfte. Romarna älskade sina cameo smycken och vårdade dem för deras skönhet. Smycken som tillverkades av guldmynt blev väldigt populära och man tillverkade dessa även som armband.

Det vanligaste smycket från tidig romartid är givetvis broschen på grund av dess funktionalitet, att hålla samman kläder. Man använde många olika material i smyckestillverkningen såsom brons, guld, ben, äkta pärlor samt glaspärlor. Redan för 2000 år sedan importerades safirer från Sri Lanka, framför allt bärnsten och smaragder från andra delar av världen för att sedan tillverka smycken av.

Precis som med antika Grekland var smyckets syfte att skydda bäraren från det onda ögat. Av alla de smycken som tillverkades var det de romerska kvinnorna som huvudsakligen bar dem. Däremot bar de flesta männen ringar av olika slag som helst skulle vara prydda med ädelstenar.